Golfbollens historia
Golf är ett väldigt gammalt spel och det finns olika teorier och belägg för var det först kan ha spelats. Den mest accepterade historien säger att golf startade i Skottland och att man med en käpp sköt småsten eller harlortar ner i kaninhål. Harlorten eller stenen skulle alltså kunna betraktas som de första varianterna på en golfboll, men de första tillverkade bollarna var gjorda av trä eller sten och användes mest under 1600-talet.
En annan väldigt gammal boll är fjäderbollen, som tillverkades redan år 1450. Den bestod av en läderpåse som fylldes med hår och ull och därefter syddes igen. Senare byttes fyllningen ut mot fjädrar vilket gav bättre spänst, längd och form. Dessa golfbollar var mycket svåra att tillverka och en boll kostade ofta mer än en klubba.
Fjäderbollen tillverkades ända fram till slutet på 1800-talet då guttaperka-bollen tog över. De första gummibollarna var svarta och helt släta på ytan. Dessa bollar var lätta att tillverka; det enda som behövdes var gummi och en gjutform. Man märkte snart att bollar som spelats med ett tag och fått små jack på ytan flög bättre, vilket födde iden med att göra mönster på bollarna. Detta kallas idag dimplesystem. Nu började bollarna fabrikstillverkas och det fick golfen att bli allt större, med en stor ökning av antal utövare och golfklubbar. Massproduktionen sänkte priset på bollarna vilket gjorde att golf gick från en rikemansport till något som även medelklassen hade råd med.
Nästa stora modell av boll var Haskell-bollen som bestod av en kärna av lindade gummitrådar täckt av ett guttaperka-skal. Denna boll började tillverkas strax innan sekelskiftet och ända fram till 1970-talet. Under 1920-talet fanns dessa bollar i olika storlekar och med olika egenskaper (till exempel flytande bollar). Efter många turer och tvister kunde man fastställa två olika standard-storlekar för golfbollar; den brittiska bollen med en diameter på 1.62 tum och den amerikanska modellen med en diameter på 1.68 tum.
Bolltillverkarna fortsatte tillverka bollar på ungefär samma sett som haskell-bollen men bytte skal från balatagummi till konstgjort gummi och började linda gummibanden runt en solid studsbolls-aktig kärna. Efterhand lyckades man få skalet tåligare och detta passade de bättre spelarna som sökte spinn och kontroll i närspelet.
Under slutet av 60-talet tillverkade Top Flite en boll som hade en stor solid kärna täckt av ett plastskal av materialet Surlyn. Detta var starten för two-piece-bollen eller distansbollen som det idag också kallas. Top Flites boll gick längre än den gamla Haskell-bollen och år 1976 enades man om att bara spela proffstävlingar med den större, amerikanska storleken.
År 2001 släppte Titleist en boll som vände upp och ned på golfbollsvärlden. Bollen heter Pro V1 och har sedan den släppts varit den mest spelade bollen på proffstourerna runt om i världen. Titleist Pro V1 var egentligen en kopia på ett patent som Spalding hade på sin Strata-serie. Bollen var gjord av tre delar. Företaget Callaway, som hade köpt alla Spaldings bollpatant, inledde en process mot Acushnet (ägaren av varumärket Titleist) för att försöka lägga ned tillverkningen av Pro V1. Man kom till slut fram till en överenskommelse som innebar att bollen skulle få fortsätta tillverkas fast på ett något annorlunda sätt som inte inkräktade lika mycket på patentet.
De senaste åren har utvecklingen av golfbollar fokuserat mycket på att skapa bollar skräddarsydda för olika spelstilar. Bollar med mjuk kompression för låga svinghastigheter och hård kompression för höga svinghastigheter. Företagen pushade utvecklingen allt mer; Taylormade skapade den första 5-delade bollen år 2009 och Maxfli lanserade en 6-delad boll år 2013.